Två handtecken och en ringklocka

Det finns bara två handtecken värda att kunna, och tillsammans täcker de allt du behöver kommunicera. En hand rakt upp i luften betyder ”jag stannar”. En arm rakt ut åt sidan betyder ”jag svänger åt det hållet”. Det är hela ordförrådet, och alla här använder det hela tiden.

Att teckna är ett lagkrav, inte en artighet, och skälet är tätheten. På en full bana kan det finnas ett dussin personer bakom dig, alla snabbare än du tror, och ingen av dem kan se förbi dig. Ditt tecken är den enda varning de får. Ge det i god tid – innan du saktar in, innan du svänger – inte medan du redan gör det, vilket berättar vad som hände i stället för vad som är på väg att hända.

Innan du tecknar, titta. Ordningen är alltid densamma: titta över axeln, ge tecknet, flytta dig sedan. Att teckna först och titta sedan är att annonsera en manöver in i ett utrymme du inte har kontrollerat är ledigt.

Din cykel måste också ha en fungerande ringklocka – det är obligatorisk utrustning, och en cykel utan är inte trafikduglig enligt lag. Men ringklockan är en varningsanordning: den får bara användas när det behövs för att avvärja en fara. Man ringer alltså inte för att köra om, lika lite som man tutar för att köra om i bil. Hör du en klocka bakom dig, ta det som en varning: håll din linje, ligg kvar till höger och låt den andra passera.